haters gonna hate no. 2
Det var på det hela taget extremt vältajmat av luul att skriva det senaste inlägget, eftersom att jag precis fått en förfrågan av en viss Max Pröckl att skriva ett inlägg om min syn på just benrakning, kroppsideal osvosv. Till skillnad från Luul hatar jag inte alls ultrafeministbloggar. Jag skulle nog inte påstå att jag älskar dem heller, men jag måste nog ändå säga att jag beundrar dem en aning. Jag rakar inte heller benen, eller well, det händer väl, och inte heller mina ljuvliga armhålor. Grejen är att det inte är något statement överhuvudtaget i det. Det är nog mer sanning i det faktum att jag inte riktigt orkar. Eller bryr mig.
Ultrafeministbloggarna får mig nämligen att tänka att man kanske kan sätta in lite mer mening i livet och känna att man har ett syfte. Kamp mot ideal i en sammansmältning av lathet. Det låter fantastiskt.
Nåja. Det där ska få ett eget inlägg som ska vara långt och smart, tror jag. Eller långt och långt. Just nu är jag för arg för att orka skriva något vettigt.
Orsakerna är dessa:
- Jag har mens.
- Jag känner mig fet.
- Jag jobbar imorgon.
- Jag har stått i en timmes fucking jävla kö till League of Legends och när jag väl loggas in får jag session closed. Direkt. Jävla kuksatans förbannade horfittanus.
- Ulf Brunnberg. Jag hatar Ulf Brunnberg och alla jävla riksmongon som tänker som honom.
Som tröst dricker jag vin som jag hittade i Davids kylskåp.
Det är få saker som inte kan lösas av en bag in box.
Kommentarer
Trackback
