The tale of nagelknipsaren

Inleder dagens inlägg med min facebookstatus, så ni vet bakgruden till situationen jag befinner mig i:
har precis duschat efter min drygaste löparrunda någonsin. Tappade lusten helt efter typ 1 km, och det var halt och uppförs och jävligt. Kan inte ens med värdighet säga att jag sprang när jag snittade 8km/h. Eh.


Sorgligt? Oh yes. Solen sken och fåglarna kvittrade men jag var ändå inte lycklig. Nu har jag tvättat håret, snippan och övriga kroppen och upptäckt följande saker:


- Har ni liksom jag halvdöda och äckligt fnasiga fötter? Tycker ni liksom jag att det är grymt drygt med fotfilar, för det händer ju liksom ingenting, och det som inte ger mirakel är inte värt tiden? Gör då inte som jag och klipp bort huden med nagelknipsare. Det kommer lätt med lite för mycket och nu ser mina fötter om möjligt ännu tokigare ut.

- Nagelknipsare är bra till ALLT! Typ. Eller alltså, de kan ta bort precis allt. Efter att jag upptäckt hur effektiva hudborttagare de var så testade jag även att klippa bort diverse hårstrån från olika delar av kroppen. Det gick hur bra som helst! Nästa gång min lugg behöver kortas så ska jag göra det med en nagelknipsare. (Jävligt retro, ville jag säga där, utan att veta riktigt varför.)


Nu lyssnar jag på arga killar som skriker till ljudet av snabba trummor och har blivit lite nöjdare med tillvaron igen. Käkar apelsin och torkar av mig på brallorna. Finns liksom inget bättre efter dusch och (även om det inte blev så i det här fallet) springrunda.


Jag och mina apelsiner. Upptäckte i efterhand att det ser ut som att min
boobie sticker fram, men det är alltså en rand på tröjan. Inte så party.

Kommentarer
Postat av: Benny

Jag brukar skära bort förhårdnader med en fickkniv.

True story.

2011-03-19 @ 17:49:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0