En av många anledningar till varför jag är så fantastiskt ball

NU, kära vänner, är risken minimal för en parasit i snipprummet! P-staven är nämligen på plats, och jag har gått omkring med värsta bandaget och verkat cool som fan. Att ha bandage får en ju alltid att känna sig tämligen badass, oavsett anledning.

I förra inlägget beskrev jag ju en dag fylld av misslyckade äventyr. Det som var lite sämre var väl att dagen fortsatte i samma tema, bland annat hände detta.

- Spelade ett lolgame där det gick askasst. Sprättade en öl till detta för att trösta mig över livet, utan att komma ihåg att jag faktiskt skulle köra in till stan strax efteråt.

- Samma askassa lolgame gjorde att jag glömde att sätta på mig bedövningsplåstret.

- När jag väl var vid ungdomsmottagningen insåg jag att jag glömt att köpa sprutan.

Så. Efter mycket om och men och på några minuters övertid så tog jag mig i alla fall dit. Jag hade satt på mig bedövningsplåstret precis innan jag åkte hemifrån för att inte riskera att hon typ skulle neka mig ditsättningen bara för att de inte varit där i de 90 minuter som behövdes, utan bara 20. Så jag körde på. Utan bedövning. OCH DET VAR SÅ BALLT!

Först tog hon fram typ den största nålen i hela mitt liv. Hålet var gigantiskt, tänk er liksom att en tändsticka får plats i skiten. KADÄÄM, rakt in i armen! Sedan på grund av ickebedövningen kände jag henne liksom gräva runt där inne med nålen. Om jag någon gång får en psykos vet jag alltså exakt hur det skulle kännas att tro att man har maskar under huden! Efteråt var det ett runt hål i min arm och jag kunde titta rakt in i härligheten. Åh. Det var helt fantastiskt. Jag har liksom aldrig sett den delen hos mig själv innan.

En stor bonus var att dagen efter på jobbet frågade en kvinnlig kollega varför jag hade bandage, varpå jag berättade historien. Hon blev sjukt imponerad eftersom att även hon hade pstav, men hade haft både bedövningsplåster och bedövningsspruta innan isättningen. Och dessutom skrikit som en stucken gris. This is hardcore.


                                
                              Såhär såg jag verkligen inte ut vid insättningen. Det tindrade av förväntan
                                 i mina ögon. Detta är bara en random bild jag hittade eftersom att jag
                                   sitter på en annan dator än min egen, och jag orkar inte ta ett kort.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0