"fear not, for I am with you; be not dismayed, for I am your God"*
Jag skulle inte räkna mig själv som en rädd person. Eller jo förresten, det skulle jag. Är svinrädd för döden och alla andra sånna grejer. Men något jag verkligen har en skräck av (efter att ha läst Våtmarker - en fantastisk bok) är hemorrojder. Jag kan inte ens skriva det utan att tänka evig smärta och blodiga blåsor. Blåsor på fötterna osv är ju rätt kul, men att få en druvklase a la Helen (hon i boken då) är något jag börjar oroa mig för mer och mer.
* Isaiah 41:10
"Varför då, Maria?" undrar ni då. "Du är ju bara 19. Ofta 19åringar får hemorrojder, liksom."
JA, MEN TÄNK ALLA DE GÅNGER BAJSET ÄR FÖR STORT FÖR RUMPISEN OCH DET GÖR ONT?! TÄNK OM DET BÖRJAR BLÖDA OCH BLIR INFEKTERAT OCH SVÄLLER OCH SÅ HAR JAG BAJS, VAR OCH BLOD SOM HÄNGER SOM EN BUBBELSÄCK I TROSORNA?! Tänk allt gibbande på hårda stolar? Tänk ALLT?! Att torka sig, att ha tighta brallor, att leva! Även om jag är ett fan av äckliga grejer så skulle det ju faktiskt vara rätt pinigt med en blåsbomb omgiven av geggigt könshår. Långt, geggigt könshår. Med var i. Jag är livrädd.
Jag kom alltså att tänka på detta nyss eftersom att jag precis hade en sån. Ni vet. Som är lite för stor för rumpisen.
Illustration:
Klicka för att förstora.
* Isaiah 41:10
Kommentarer
Postat av: Anonym
SÅ JÄVLA NAJS BLOGG och grymma inlägg!!!
Trackback
