Om att kissa på sig
Här om natten/dagen (jag sover väldigt ojämt och på konstiga tider) drömde jag att jag och en av mina BÄhZtIzaRh Charlotte Olsson (http://medlustenattvara.blogspot.com/) var på fest hos självaste Spiderchick (http://spiderchick.nu/). Vi var båda grymt fulla och hade stulit varsin lady gaga-liknande bodydräkt. Precis när vi är på väg därifrån med vårt byte känner jag att jag måste kissa. Hinner inte reagera mer än så. Och kissar på mig. Skammen är total.
Här står jag liksom hos Spiderchick och pisset bara rinner ner och bildar en gigantisk pöl på golvet. Jag tittar förkräckt på Lotta, men upptäcker till min stora förvåning att hon ser helt ochockad och inte ett dugg förfärad ut.
"Helvete!" gnyr jag. "Jag pissade ner mig!"
"Det är lugnt" svarar Lotta.
"Det är lugnt" svarar Lotta.
"Vadå lugnt?"
"Det gjorde jag med."
"Va?"
"Ja, vad tror du det där är?" säger hon och pekar på en badhandduk som hänger tillsammans med spiderfamiljens jackor och droppar intensivt.
"Det gjorde jag med."
"Va?"
"Ja, vad tror du det där är?" säger hon och pekar på en badhandduk som hänger tillsammans med spiderfamiljens jackor och droppar intensivt.
Jahaja. Ja. Då var väl ingen skada skedd då, tänkte jag, och använder Spiderchicks bebissons fleecejacka för att torka upp mitt lilla misstag.
Kissade på sig i nästan vuxen ålder. Fast ändå inte.
Slogs senare av tanken att jag hade kunnat pissa på mig for realz också liksom. Men det hade jag inte gjort. Man kanske förlorar den funktionen när man blir äldre.
Kommentarer
Trackback
