ensam, rädd och döende

that's me det.
Hej bloggen. Jag lider. I går vaknade jag, fullbakis och sjuk, och trots att bakisheten försvann ganska fort ökade sjukheten desto värre. Vid 12-tiden hade jag feber. Vid 16 hade jag dödsmegabajsfeber, missade lekarna vid dammen (som jag varit sjukt taggad på fml) och fick istället ligga hemma med min varmaste sticketröja, halsduk och allt i täcke och filtväg jag kunde finna. Varenda muskel skrek i smärta, och jag kände mig som ett naket foster på nordpolen.


Nu har jag vaknat och ska vara på skolan om 35 minuter. Jag kan inte äta någonting. Inte ens dricka vatten, det får mig att vilja gråta. Har upptäckt fyra blåsor i munnen nu, plus då det vanliga halsontet. Fyra. En vid mina tänder, en under tungan och två på halsmandlarna. Går det ens att ha blåsor på halsmandlarna? Jävla skitvärld.


Det värsta är att jag bor ensam och inte har någon som kan snutta mig och krama mig och göra te och fixa livet ._. ånei.


Nu ska jag försöka äta en varma koppen, dricka lite mer vatten, inte sminka mig in case jag börjar lipa av ajaj och sedan ta mig till basgruppsmötet och studiebesöket. im so fucking hardcore.



Eller ganska crybaby

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0